Ett räddt barn

Det finns saker som man inte riktigt kan säga. Bästa exemplet: En pojke eller en flicka kan vara rädd — men ett barn? Ett räddt barn? Det blir uppenbarligen problematiskt när vi vill böja adjektivet rädd och sätta det framför ett neutrum-ord. Samma problem om vi vill ha ett räddt lodjur eller lejon. Eller ett gravitt (gravid) eller latt (lat) statsråd.

En annan sak som jag tänkte på häromdagen: Man kan ju somna av t ex utmattning. Men om man somnar för att man är uttråkad — somnar man av uttråkning då? Enligt SAOL går det alldeles utmärkt att göra det. Men låter det inte lite konstigt?

  • http://aequinoxia.blogspot.com aequinoxia

    Catharina Grünbaum föreslår “ett räddhågset barn”, även om jag inte tycker att det är riktigt samma sak.

    Och visst kan man somna av uttråkning. Det har jag gjort ett par gånger.

  • Therese

    Enligt mitt tycke är det just dessa fenomen som gör det svenska språket till det underbara språk som det verkligen är! För vad måste vi göra då vi stöter ihop med ett rädd+/- t barn? Jo, vi måste tänka, omformulera oss och närmare precisera vad vill vill förmedla och hur vi bäst bör göra detta. Vi får helt enkelt lov, äran eller kalla det privilegiet om ni så vill, att finslipa ytterligare på vårt kommunikationsverktyg- språket!

    Just när det inte går så enkelt, följer samma stereotypa regelbundenhet eller längre svarar mot sitt ursprungliga värde, just då skapas språket. Är det kanske inte så att man med öppethet, nyfikehet och med största allvar faktiskt utövar, förvaltar och utvecklar sitt språk? Jag tror jag tror, att jag tror det..=) Men vad tror ni?