Hjälp, smittar det?
Det har visat sig att jag är pescetarian. Nej, det är inget man stammande behöver ringa upp eventuella gamla pojkvänner och berätta om. Det betyder helt enkelt att man föredrar att, utöver vegetarisk mat, äta fisk, skaldjur, mejeriprodukter och ägg. Dvs allt som inte är kött eller fågel. Det är god mat. Men – pescetarian? Det låter som något man antingen inte vill prata om i större sällskap eller som man skrämmer små barn med. “Gör som mamma säger nu, annars kommer pescetarianen och tar dig.”
Jag vet att ordet har sin grund i latin (piscis = fisk) och därmed får det anses förlåtet. Men det är onekligen mer stil på servitörens beskrivning, på den fina fina restaurang jag var på i helgen:
– Välkommen, jag har hört att du inte äter landgående eller flygande föda?
På A svarade jag “ja” och på B svarade jag “ja”. Och inte behövde jag skämmas heller.