Ord för ord går ur ide
Det må vara fel årstid, men Ord för ord vaknar när Ord för ord vill. Inläggen har dröjt länge, men nu är det dags igen. Det hela föranleds av en liten hyllning till den mänskliga hjärnan (!)
Jag pratade med min bror i julas, som bor i Montréal sedan drygt fyrtio år. Jag undrade vilket språk han drömmer på. Svaret blev “oftast franska”. Då kom jag ihåg en rolig sak som hände när jag pluggade i Paris en sommar. Efter ett tag var jag så inne i det hela att jag faktiskt drömde på franska en natt. Tills det blev för komplicerat. Då förflyttade sig drömscenen till London. Tills även det tydligen blev för komplicerat. Då befann jag mig plötsligt i Norge. Av alla ställen. Allt i en och samma dröm. På norska kan man ju prata lite hur som helst och ändå bli förstådd. Visst är hjärnan fiffig? I alla fall ibland.